Just nu är Michaela,Christoffer,Tristan, Mor och Far i Dominikanska Republiken. Åkte på nyårsnatten och kommer hem nu på onsdag. Det är ju så lustigt för när jag umgås med Tristan,(min systers son för er som inte vet) så kan jag känna det det kanske bara är roligt i ja, sådär 20 minuter, sen tröttnar jag på honom och bryr mig inte längre. Det är fördelen med att han inte är min unge, jag behöver inte umgås med honom eller vi kanske skall säga såhär, jag behöver inte ge honom min uppmärksamhet. Hehe. Utan när jag väljer det. Perfekt! Men nu längtar jag bara tills jag får träffa honom, min lilla godbit! Å mosters lilla älskling, min lilla pluttisnutte gosigosgosi gooooos. *Harkel* Blev lite carried away.

 

När jag var i Venezuela, så saknade jag endast två stycken. Den första var Vincent, min katt, och den andra var Tristan.

Inte för att jag inte tänkte på alla andra men dom var de enda som jag kände saknad till.

 

 

Så en liten kärleksförklaring, på mitt sätt, på morgonen till Tristan. Det var inte dåligt. Jag är ju som bekant en barnhatare.